UffeBlogg

Erling ringde mig halv nio och var golfsugen, så klockan 10 var vi på banan. Efter en längre paus efter nio hål där vi hade trevligt umgänge med Kina, Bettan, John och Martin så dök Inge upp. Han hade gått ensam och spelat bästboll med sig själv. Han låg bättre än sitt hcp efter nio hål, men jag glömde fråga om det var i bästbollen eller i den bästa bollen.

Hur som helst så hittade Erling och jag märkliga spår i greenbunkern på hål 6. En liten parvel (liten räv) hade tassat i sanden åt ett håll, och en större rackare hade haft bråttom åt andra hållet.   

Det händer att golfspelare har hundar med sig på banan, men golfare krattar ju efter både sig och hunden. Så om det var en hund kan det ju inte ha varit en golfares hund.

Spännande om det var en varg. Vi har ju haft några trevliga renar på banan och mängder av älgar i vintras. Vid några tillfällen har vi också haft besök av björnar. 
Två kraftiga framklor kunde man se i spåren. Men det såg också ut som en klo längst bak. Kanske tjädertuppen Åke är tillbaka, men i så fall har han vuxit till sig rejält...;-)



Det troligaste är väl att det var en hund, men i så fall en hund utan golfspelare som sällskap. Jag menar riktiga golfspelare. :-)



Efter diverse spekulationer  om vilket djur som hade glömt att kratta efter sig, så skickade Erling iväg en kanondrive på hål 7. Lite fade, eller extrafade blev det, men bollen stannade långt fram på den gröna delen av banan.
Jag försökte slå en stenhård draw mot fairwaybunkern som skulle driva in mitt i banan och rulla jättelångt. Det gick inte nu heller.

Efter nio hål anslöt Inge. På hål 16 skickade han på en bra drive med sin nya klubba, men nådde inte ända ner till vattnet. Men med ett läge mitt i banan och före sista nedförslutet så kunde han ju inte fega med en chipp. Han skickade på ett bra slag och klarade alltså havet på två slag med råge.

Men när han adresserade bollen för sitt tredje slag upp på green blev jag skeptisk. Den drar du åt vänster Inge.



Vilket han gjorde. Men att det skulle bli så visste jag inte innan jag tittat på bilden jag tog. Kanske jag störde genom att plocka upp kameran. Jag tror faktiskt det. Vi golfare störs väldigt lätt av saker som vi inte ens är medvetna om.

Men en greenbunker ska väl inte vara något problem för en erfaren golfare. Inge hamnade i vänstra bunkern på hål 16.



Mycket riktigt så skickar Inge upp bollen på green. Minns inte om parputten satt... Tvåputt kanske?

På hål 18 sken solen rejält. Precis som när jag spelade med Nigel och Alf igår.



Ingen av oss prickade flaggan, men två av oss hade fortfarande en bra chans för par i det här läget. Den tredje, som var jag, kunde lätt nå green på fem slag. Det gjorde jag, men hur långt räckte det med ett puttande hit och dit.

Men vi hade återigen en härlig dag på golfbanan i Idre. Ordinarie greener så här års. Kanon!