UffeBlogg

Jag har tidigare berättat om att jag brukar måla och teckna vart femte år ungefär...

Igår var jag inne hos Håkans "kafé" på Galleri Galaxen. Vi pratade om utveckling av golfen och skidåkningen och turismen i Idre.

Men vi pratade också om hans "lysande och gnistrande" tavlor och annat måleri. Jag berättade om mitt trettioåriga projekt. Att förmedla ett intryck jag fick efter en skidresa till Zermatt för evigheter sedan.

I bussen hem spelades "Bridge over troubble water" samtidigt som solen lyste över dalen. Rakt upp blå himmel. Utanför bussen passerade gröna ängar, vinodlingar och byar som försvann i ett soldis långt bort.

Men ovanför soldiset såg man snöklädda alptoppar mot en absolut molnfri himmel. Glömmer aldrig den upplevelsen.

Har försökt fästa det intrycket på bild i många år. Vet inte hur många versioner jag gjort med dimma i dalen, natt i dalen, grått och trist eller allehanda olika intryck. Men alltid fel. Troligen kommer jag aldrig att lyckas.

Men jag längtar...



Det här är den målning jag sparat och som jag kanske någon gång vill jobba vidare med.

Andra målningar som har en speciell historia är den här:



Tamara Abele heter konstnärinnan. Jag köpte den för en halv månadslön framför näsan på Göran som då var ordförande i golfklubben. En härligt sensuell målning.

En halv månadslön för henne. Men inte för mig.

Nu bor Göran tillsammans med Tamara. Jag träffade dom i somras på golfbanans kafé.

Jag fortsätter nog att måla själv så småningom, men efter att varje dag njuta av Tamaras stilleben så blir man ganska ödmjuk. 


Den här målade jag för några år sedan.
När julstädningen och helgerna är över kanske jag har plats att plocka fram och börja om...